Dag 7-10

Ambitionen att skriva varje dag i bloggen gick hjälplöst om intet. Och ska jag vara riktigt ärlig så har jag valt att inte skriva då ”stressen” jag själv skapar kring skrivandet inte frammanar några positiva tankar. Alls. En slags prestationsångest kanske, jag vet inte.

Utmaningens avslutning har i princip gått bra. Jag har tänkt mina stärkande tankar då det behövts och skjutit problem jag inte kan/vill/orkar ta itu med på studs åt sidan för mer hanterbara tankar. Lite väl fegt och bekvämt kanske men det har också varit ett sätt att inte ”förlora”… Tänk det funkade under hela utmaningen (snällt tolkat).

Om jag räknat rätt så var lördagen den 20/10 min elfte dag i utmaningen… det var också dagen då jag förlorade. Rejält. Jag vet, man (läs jag) borde inte utsätta sig för ”för stora” utmaningar. Men barnen behövde nya vinterskor så vi åkte till Charlottenbergs Shoppingcenter – ett, ur ett tio-dagars-utmaningen-hänseende, mycket mycket dåligt beslut.

Dåligt dels för att just denna lördag var shoppingcentrets 1-års jubileum med otroligt mycket folk, köer mm. Men även för att trött pappa, motsträviga barn och shoppingcenter aldrig har funkat. Utan att gå in på detaljerna, ni kan säkert tänka er själva vad som hände, måste jag tyvärr meddela att jag förlorade. Förlorade stort. Jag orkade inte att, gång på gång, svälja barnens provokationer och tänka stärkande tankar och le ikapp med… med… det fanns faktiskt inte någon att le ikapp med. Faktum är att det fanns massor av föräldrar som (oavsett om de var med i utmaningen eller inte) inte heller orkade… en mycket lite klen tröst.

Hela perioden i utmaningen har kännts bra, det har funkat ganska bra och när jag inte riktigt vetat hur jag ska tackla negativa tankar har jag valt att skjuta undan dem till ett senare tillfälle eller förtränga dem. Det mest positiva har varit att jag har blivit mer medveten om mig själv, hur jag tacklar mina tankar och hur jag väljer att agera. Jag har även blivit lite mer medveten om min omgivnings sätt att tackla sina… En del är medvetet eller omedvetet riktigt duktiga på det vilket är häftigt. Andra är… är så att säga… mindre duktiga… kanske?

På det hela taget en kul idé! Ett kul experiment inne i huvudet! En sak jag kommer att arbeta vidare med? Absolut!

Om davidfryxelius

Son, make, pappa, bror. Värmlänning, glad, kvällsmänniska.
Detta inlägg publicerades i Arbete, Familj. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar